Wenngarns Slott, före 1682
Samtida gravyr av A. Perelle
Adress:
Wenngarn
SE-19391 Sigtuna, Sweden
| |
Wenngarn,
"slott och kungsgård i S:t Olofs
socken uti Upland, skönt beläget
vid Garnsvikens vestra strand i
Mälaren, straxt norr om Sigtuna"
(Nordisk Familjebok 1892)
| |
Samma byggnad som idag.
Gravyr år 1695 av W. Swidde
Tel: 08-59250110
Fax: 08-59254084
e-mail: info@wenngarn.se
|
Huvudsida
Historia
Lägenheter mm uthyres
Turistinfo o resväg
Legender och spökhistorier
| |
Wenngarns spännande historia,
öden och äventyr.
Förr och nu
Historia Ilse Östwall
Disasägnen
Där Wenngarn nu ligger låg sedan tidig medeltid godset Vinagarna. Men troligen har
det varit bebyggt även på vikingatiden och järnåldern. Enligt en legend, var det under
"hednatiden" drottning Disas residens. Målningar från Magnus Gabriel de la Gardies tid
på Wenngarn, framställer scener och berättelser ur Disas saga.
Det skyddade läget djupt inne i en vik, Garnsviken, som då
sträckte sig ända fram till den nu läglänta terrängen bakom Wenngarns slott, gjorde det idealiskt
på många sätt. Där fanns fint vatten, det var lätt att försvara och skogarna på den tiden
erbjöd en god försörjning. På gården hade under medeltiden uppförts ett hus av gråsten,
"hvaraf rester finnas kvar" (Nordisk Familjebok 1922).
Godset Vinagarna tillhörde flera olika släkter. Man vet att år 1371 var det sätesgård för
väpnaren och underlagmannen i Uppland, Björn Niklisson. Redan före mitten av 1400-talet
ägdes det av riksrådet Eskil Isaksson
av släkten Baner och gick, då hans dotter, Sigrid Eskilsdotter (Baner) gifte sig med Måns Karlsson af Eka,
över till Eka-släkten. Det ärvdes sedan av Måns Karlssons dotterson, konung Gustav Vasa.
Wenngarn blev ett kronogods och förlänades år 1568 till Johan III:s svåger, hertig Magnus
av Sachsen-Lauenburg. Hans son, Hertig Gustav av Sachsen lät, till det gamla huset
av gråsten bygga ett hus av tegel så nära det förra, "att de syntes vara ett".
Sedermera tillföll Wenngarn Gustav II Adolf, som år 1627 gav bort det till greve
Frans Bernhard von Thurn, vars son greve Henrik von Thurn år 1653 sålde det till greve Magnus Gabriel
de la Gardie. Det reducerades till staten, men han fick behålla det till sin död 1686.
Han satte slottet i det skick som det är än i denna dag, och det är ett av de många
bevisen för hans storartade verksamhet i fråga om uppförande och utstyrande av slott.
Sedermera har det under olika
villkor varit upplåtet till personer av släkterna Fleming, Piper, Gyllenborg, Gerner,
Printzensköld, Posse och Ihre.
På De la Gardies tid var Wenngarns slott praktfullt inrett i 1600-talsstil, men med
åren har det förfallit i viss grad. År 1997 gjorde svenska staten en modern variant av
en reduktion, då man kom och beslagtog konstföremål till ett värde i miljonklassen för
att, som det heter, det var "oklara ägandeförhållanden". En process om detta övergrepp pågår.
Slottet stod länge obebott.
|
|
