Wenngarns Slott, före 1682 Samtida gravyr av A. Perelle Adress: Wenngarn SE-19391 Sigtuna, Sweden Wenngarn, "slott och kungsgård i S:t Olofs socken uti Upland, skönt beläget vid Garnsvikens vestra strand i Mälaren, straxt norr om Sigtuna" (Nordisk Familjebok 1892) Samma byggnad som idag. Gravyr år 1695 av W. Swidde Tel: 08-59250110 Fax: 08-59254084 e-mail: info@wenngarn.se Huvudsida Historia Lägenheter mm uthyres Turistinfo o resväg Legender och spökhistorier Wenngarn och dess omgivningar Wenngarn nämns första gången vid namn på 1100-talet. Platsen bjuder på en rik kulturupplevelse och besökare smittas snabbt av historiens vingslag. Slottsgärdenas allvarliga stämning, de massiva stenväggarna, fönster med galler, allt detta speglar med lite fantasi dåtidens fest och vardag. Utsmyckningen över slottsporten ger ett skrytigt, överdådigt intryck. Den jättelika trädgårdens anlagda avsatser påminner om vinodlingar med brännande sol utan skydd. Strilande vatten från slottsdammen för tankarna långt tillbaka i tiden. Kånkandet på vattenkrukor, böjda ryggar i rader, med hackor och spadar i händerna, känns verkligt och nära. Järnåldern Två större gravfält pekar på att Wenngarn och Vibyområdet var bebyggt redan under järnåldern. Det pompösa herresätet tog form under medeltiden, på den plats som då var byn Askare och gravfälten kan förmodligen knytas till denna by. Gravfälten finns 600 m väster om slottet och vid Gernsvikens strand 900 m österut, vid den farled som under järnåldern passerade viken, upp mot Vassunda. Under Gustav Vasas regeringstid blev Wenngarn kronogods och 1568 donerades gården till hertig Magnus av Sachsen, gift med Johan III:s syster Sofia. Boningshuset, slottet, byggdes ut och renoverades av hertig Magnus son, Gustav. Uthuggna stenportaler i renässansstil, tidstypisk interör, trapphus och kapell i Gustavs smak, präglar än i denna dag byggnadens utseende. Efter ett flertal ägarbyten såldes Wenngarn 1653 till Magnus Gabriel De la Gardie. Som en av svensk stormaktstids mest inflytelserika personer, var han under en period Drottning Kristinas gunstling och dessutom gift med Karl X:s syster. Maria Eufrosyn De La Gardie firade tillträdandet på Wenngarn med att utvidga sina domäner och har satt sin stämpel på det mesta. Slottsbyggnaden är i allra högsta grad riksintressant, bl. a som en av Sveriges mest välbevarade herremansbostäder från 1600-talet. Barockkaraktären understyks av slottsträdgården, som sannolikt ritats av Jean de La Valle, men från anläggandet finns spår även av Olof Rudbeck. Ett flertal välbevarade plafondmålningar (troligen utförda av Nicolas Vallari) berättar utförligt om denna överdådiga tid. Disasalens målningar har hämtat motiv ur Disasagan, och målats av Lorenz Wolter efter förlaga av David Klöcker- Ehrenstrahl. De la Gardie har betytt mycket för svenskt kulturliv, inte minst som kansler vid Uppsala Universitet. Som statsman har eftervärlden kritiserat honom hårt och som hushållare var han erkänt svag. Trots att han var en av sin tids rikaste män, är han mest känd för att ha levt över sina tillgångar. Reduktionen drabbade honom personligen mycket hårt och på nåder fick han behålla Wenngarn och även Höjentorp i Västergötland. Ruinerad och mycket bitter dog Magnus Gabriel De la Gardie på Wenngarn 1686. Öppna åkermarker öster och nordväst om Wenngarn bar rika skördar redan under 1700-talet. Hag och ängsmark ner mot Gransviken fortsätter att bjuda på gammaldags blomsterprakt. Åldrig och trygg är vägen från Grindtorp, som leder fram till Wenngarn genom Viby och vidare mot Rosendal. Spöklika höstkvällar med vajande, nakna träd byts mot frisk, grön växlighet om våren. Runristning Nordöst on Rosendal finns en runristning som skvallrar om var forntidens resande mot Sigtuna steg i land, efter resan över Garnsviken. Viby, klostret och skelettet i stenkistan. Två km sydost om Wenngarn ligger fortfarande Viby by, en gammaldags klungby, där gårdarna delats upp på flera åtskilda backar. Här finns också resterna av ett kloster från 1160, dotterklostret till Alvastra, Sveriges allra första cistercienserkloster, uppfört 1143. Av okänd anledning flyttade klostrets invånare 1184 till Julita i Södermanland. På norra delen av Vibytomten kan fortfarande terasser och rester av murar skönjas. Vid grävarbeten 1973 påträffades ett skelett i en stenkista, och rester av vad som förmodas vara grundmuren till klosterkyrkan. Enligt uppgifter från gamla jordeboken, bodde under 15 och 1600-talet tre arrendebönder i Viby. Med gravfält från yngre järnåldern finns anor ända ned till förhistoriskt tid, men eftersom de har ett avsides läge, har byn troligen inte alltid legat på nuvarande plats. År 1727 blev södra gården delad i fyra dagsverkstorp och sedan 1807 finns åtta torp med ålderdomlig struktur och välbevarade byggnader kvar. Redan 1930 ansågs Viby unikt för Mälardalen och är sedan 1940 skyddad enligt lag. I början av 1970-talet utfördes genomgripande förändringar och torpen är numera fritidsbostäder. Alla boningshus har knuttimrade enkel och sidokammarstugor, falskt skiftsverk och är täckta med vasstak. Huvudbyggnaden År 1916 blev anrika Wenngarn statens centrala anstalt för alkoholsjuka. En jättelik institutionsbyggnad uppfördes i ganska pampig stil och det är många besökare som felaktigt har trott att den s.k. huvudbyggnaden är själva slottet, delvis beroende på att det är den första byggnad man stöter på när man kommer in på ägorna. Slottet ligger några hundra meter längre bort. Under årens lopp har byggnader och personalbostäder tillkommit efter behov. Tillsammas med det forna slottet och ekonomibyggnader från 16 till 1900-talet bildar de en särpräglad miljö. De många arrendegårdarna från 1920- och 30-talet är genomgående välbevarade. Tillsammans utgör de ett av länets bäst bevarade områden av småbruk under 1900-talet. Vill du sätta fötterna på historisk mark? Ta en promenad på småvägarna runt Wenngarn, drick termoskaffe i gräset vid klockstapeln och njut av byggnader som har något att berätta. Text: Ilse Österwall