Wenngarns Slott, före 1682 Samtida gravyr av A. Perelle Adress: Wenngarn SE-19391 Sigtuna, Sweden Wenngarn, "slott och kungsgård i S:t Olofs socken uti Upland, skönt beläget vid Garnsvikens vestra strand i Mälaren, straxt norr om Sigtuna" (Nordisk Familjebok 1892) Samma byggnad som idag. Gravyr år 1695 av W. Swidde Tel: 08-59250110 Fax: 08-59254084 e-mail: info@wenngarn.se Huvudsida Historia Lägenheter mm uthyres Turistinfo o resväg Legender och spökhistorier Disasalen, Disasägnen och Disatavlorna Disasalen är belägen i översta våningen på Wenngarns slott med god utsikt över slottsparken. Den har fått sitt namn efter de 8 kända målningar som illustrerar disasagan. Disasagan finns med både svensk och latinsk text under målningarna samt på särskilda trätavlor. Tavlorna målades omkring mitten av 1600-talet, möjligen av Lorentz Wollter. Kompositionen lär bygga på skisser som Ehrenstrahl gjorde på beställning av Magnus Gabriel De la Gardie. Med utgångspunkt från dessa skisser skall De la Gardie ha låtit göra en svit kopparstick, som i sin tur varit förlagor till de tavlor som nu hänger i Disasalen. På en särskild tavla på ena långsidan i Disasalen återfinns Disasagan i prosaform både på gammal svenska och latin. Under var och en av målningarna finns dessutom en beskrivande vers på svenska och en på latin. De svenska verserna har skrivits av Samuel Columbus och de latinska av Petrus Lagerlöf. Disasagan "Uti Konung Sigtruds tijd war i Swerig stor hunger. Derför wardt på en Riksdag slutit at alt menfört och odugligt Folk skulle slås i hjel. Disa, en Rådherres dotter af Wenegarn begabbade sådant förslag, menandes sig så Quinfolk som hon war, wäl kunna hitta på något bättre. Thet kom för Konungen, hvilken strax kalla hene til sig. Om hon war så wis, kunde hon thet nu bewisa, ty hon skulle koma warken klädd eler okläd; til häst eller foot, åkande eller buren, roende eller seglande; hwarken i ny eller nedan, dag eller nat. Disa, som war een förslagen Jungfru, grep an werket såldes; hon svepte om sig et fiskinätt, spänte för een släda, utmäd slädan stälte hon een bokk; sit ena been stödde hon på bokkryggen, dät andra på slädan. Instälte sig således för Konungen i skymningen den dagen, som måne gick i fylla, gifwandes thet rådet, at fålket icke måtte dräpas utan fast heller förmedelst lått eller tärningskast ett utskott där af til Norlanden sjeckas och dem et wist måt spanmåhl och een yxa medgifwas där til at uptaga den ödeliggande marken, så kunde fålket bli behållit, Riket widgat och Konungens inkomster ökade. Thet behagade Konungen så wäl, at han hennes råd tog sig til efterrättelse och henne sielf till sin Drottning. Til denna händelsens ihogkomst insatte han i Upsala et ting och een marknad, hvilken än i wåra tider hålles och kallas Distingen, Disa til ewärdelig åminnelse och ära"